Friday, April 4, 2014

Mika Waltarin Sinuhe egyptiläinen

Sinuhe egyptiläinen ilmestyi vuonna 1945 ja siitä tuli nopeasti kansainvälinen menestys. Se on käännetty 40 kielelle. Romaani on historiallinen 800-sivua laaja romaani, jonka lukeminen vei monta päivää. Teos on kuitenkin jännittävä ja mukaansatempaiseva että sitä mielellään luki.

Päähenkilö on Sinuhe, joka on orpolapsi ja opiskelee lääkäriksi. Kohtalo on kuitenkin varannut Sinuhen osaksi maailman matkamisen ja näin sain seurata Sinuhen elämää siitä asti, että hän tuli vastasyntyneenä kaislaveneessä alas Niiliä aina katkeraan loppuun asti, jolloin iäkäs Sinuhe käy läpi lyhyitä onnen hetkiä ja monia pettymyksiä. Romaanin tapahtumat sijoittuvat muinaiseen Egyptiin, faaraon Ekhnatonin valtakauden aikoihin. Sinuhe matkustaa Syyriassa, Babylonissa ja heettien keskuudessa.

Minua kiehtoo se, että tarina on moniuloitteinen ja täysin ajaton. Luen sitä mielelläni melkein 60 vuotta myöhemmin ja yhtäläisyyksiä löytyy tämän päivän yhteiskuntaan, vaikka tarinan kertomusaika on 1390-1335 e kr. Waltari on tavoittanut tuo aikakauden värin ja rikkauden ja tehnyt sen yhtä todelliseksi kuin tämän hetken maailman. Kirjassa pohditaan yhteiskuntajärjestelmiä, kuninkaan ja orjan eroa ja yhtäläisyyttä sekä faaraon jumalallisuutta. Mietitään ihmisen julmuutta, sitä miten valta panee ihmisen pään pyörälle, hyvänä luonteenpiirteinä pidetään nöyryyttä ja kiitollisuutta. Kyseenalaistetaan yhteiskunnan vääryyksiä ja nostetaan esille ajatus demokratiasta hyvänä piirteenä, mutta siihen tulee kuulua hyvä järjestys.

Monissa paikoissa liikkuva Sinuhe kokeilee monia ammatteja, halveksitusta ruumiinpesijästä arvostettuun lääkäriin. Romaani kuvaa eri kansankerrosten ja ammattien edustajien elämää ja tapoja faaraoiden aikana. Teos on historiallisten yksityiskohtien suhteen erittäin tarkka. Oli kiinnostavaa lukea Sinuhen matkoista ja kuvitella minkälaista on voinut olla eri maissa ja miten he liittyivät toisiinsa. Kirja toimi historiallisena matkakertomuksena hyvin, vaikka luin että kaikkea ei tule uskoa, koska osa on fiktiivistä tai poimittu jostain toisesta ajankohdasta. Esimerkiksi ei lapsia lähetetty kaislaveneessä jokea alas kuten kirjassa todettiin. Kiinnostavaa on, että on nähty kirjassa kuvatuissa heettiläisissä ja erityisesti heidän keskuudessaan vallitsevassa kurissa ja järjestyksessä sekä velttojen kansojen halveksimisessa ja alistamisessa yhtäläisyyksiä natsi-Saksaan.

Suosittelen ehdottomasti teoksen lukemista. Se vaatii hiukan kärsivällisyyttä, mutta olen iloinen, että valitsin juuri tämän kirjan. Siinä on paljon elämän viisautta, se on rikkaasti väritetty ja tiivisti kudottu ja Waltarilla on mahtava kertomataito. Sinuhe egyptiläinen on aivan loistava historiallinen romaani.





Wednesday, March 12, 2014

Män som hatar kvinnor









Män som  hatar  kvinnor” av Stieg Larsson

"Män som hatar kvinnor" är första delen i Millennium-trilogin - Stieg Larssons mäktiga historia om tidningen Milllenium, Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Stieg Larsson (1954--2004) var journalist. Han arbetade som chefredaktör på tidningen Expo från 1999, och var en av de främsta experterna i världen på antidemokratiska, högerextrema och nazistiska rörelser. Hans bakgrund som journalist och expert på antidemokratiska rörelser ger Millennium-trilogin definitivt karaktär.

Mikael Blomkvist är ekonomireporter på tidskriften Millennium. I det privata är han frånskild, något ensam i livet men med en god relation till dottern. Mikael är lite av en kvinnokarl, men lyckas aldrig riktigt pricka rätt vid förhållanden och vill det kanske inte heller. Typiska huvudpersoner i svenska deckare är frånskilda, medelålders, halvt miserabla polismän som älskar att gräva ner sig i sitt arbete. Likheter finns men en bra point är att det den här gången handlar om en helt vanlig svensk journalist som löser mysteriet. Blomkvist är en respekterad och skärpt journalist som kastar in sig modigt i svåra fall, skyr inga medel för att driva sin sak igenom. När boken startar har han nyss trampat i ett klaver av ganska gigantiska proportioner, och blivit fälld för förtal efter att ha skrivit en artikel som uppenbarligen visat sig vara grundad på falska källor.

I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska skriva släkten Vangers historia. Men det visar sig snart bara vara en täckmantel för Blomkvists verkliga uppgift: att ta reda på vad som hänt Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år. Men det riktiga skälet till att Henrik Vanger har anställt Mikael är en sextonårig flicka – syskonbarnet Harriet Vagner-som försvann 40 år tidigare. Att lösa Harrietgåtan har blivit en besatthet Henrik Vagner. Mikael blir anställd för att göra ett sista försök till att reda ut vad som egentligen hände den där dagen då Harriet plötsligt förvsann spårlöst. Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, som är berättelsens andra huvudperson. Lisbeth är en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker, och med unika och genialiska egenskaper som gör henne till en oslagbar researcher. Hon skyr inte heller några medel för att komma närmare lösningen på problemet. Med hjälp av henne börjar han komma närmare ett svar – och den farliga sanningen.

Boken är lite trög i början, men efter 100 sidor tar berättelsen fart, det behövs lite tid för att komma in i sammanhanget och foga ihop olika fragment. Berättelsen är ett spännande pussel där bit efter bit faller på plats och jag sträckläste boken då jag väl fått en början. Män som hatar kvinnor är en feministisk deckare med samhällskritiska ingredienser, men samtidigt kändes det som den ändå var skriven för män, vilket lämnade lite besk eftersmak. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, men känslan var stark, kanske fanns där ett stänk av machovism, även om den handlar om att skipa rättvisa, motarbeta förtyck av kvinnor , ifrågasätta makt, men den är skriven i ett underhållande syfte. Larsson skriver dock på ett fängslande sätt och Män som hatar Kvinnor är definitiv en spännande, men också rå läsupplevelse. Den triggar upp läslusten, man vill läsa vidare för att lösa mysteriet och på vägen dit hamnar man ut för många vändningar.

Carina Hautanen